Den eviga bubblan

21.04.2016 kl. 12:36

Inlägg skrivs, sparas eller slängs. Inspirationen eller motivationen saknas för allt och trots solens strålar lyser upp en hel himmel, orkar jag inte gå ut. Det är sol imorgon också.

Livet är inte alltid dolce här. Men många saker är härliga och glöms bort när man drar täcket över huvudet och sover två timmar till.

Saknar att känna mig bekväm, att få gå med karaktär och inte titta ner i marken (att inte jobba för att vara osynlig), känna att marken där jag går på är min för stunden. 

Jag kommer sakna solen och värmen man bara får från den romerska himlen. Bergen i bakgrunden till utsikten från vår balkong, som ser så majestätiska ut att jag ibland tror jag är med i en Disneyfilm. Paret i glassbaren på vår gata, som alltid förmedlar ett lyckligt leende när man går förbi. 

Min syster var på besök. Lyckligast i staden när hon kom, väldigt olycklig när hon lämnade mig och åkte hem till Finland igen. Aldrig har jag känt sådan slående sorgsenhet som när jag visste att när jag släpper taget om henne- är hon ett steg närmare Finland än mig. Tårar rann längs kinderna när jag gick genom Fiumicino mot bussen.

Jag åkte till stranden. En timmes tågresa norrut längs kusten och vips hade jag en oändligt vit strand framför mig. Havet och doften från vågorna gjorde mig lugn och den rena luften gjorde att jag andades i några timmar utan att känna mig som  en sotare inombords. 

Vi blev vegetarianer. Den gröna bubblan omslöt oss och i en månad har vi aktiv valt bort kött. Saknar inget utom double cheeseburger. Åt en i smyg, men det får vara min guilty pleasure och tröstmat när inget annat hjälper. Känner mig renare, men gjorde många rookie mistakes och har förmodligen brist på något viktigt näringsämne för min kropp känns inte bekant. Lägger mina pengar på järnbrist och äter små tabletter för att må bättre. Det hjälper. (Äter även spenat, ta't lugnt)

Drömmer mig efter en lägenhet på Drumsö och kollar alla forum för lediga lägenheter. Alla blir lediga 1.5 och jag vill ha en först i september. Får vänta lite men tålamodet sviker. Jag skapar moodboards och pinterest tavlor för att hitta vår stil på inredning. 

Jag är enormt kär. Varje morgon vaknar jag brevid en man som får mig att känna mig som den finaste människan någonsin. Ut och in ser han rakt igenom mig och ser alla sidor jag velat att någon upptäcker. Vi kompletterar varandra och är löjligt klyschiga. Bra så, kärlek är fint och klyschigt. Utan varandra hade vi krackelerat för längesedan här. 

Det ser ut som en ledig sommar i Stockholm. En stad jag avgudar och gränslöst mycket vill bli en del av. Hoppas på att finna en hop människor som blir mina peeps där. En stad som blir som mitt andra hem är tanken, för en dag ska jag bo och jobba där. 

Livet är bra, jag misströstar inte. Pastan tar aldrig slut och solen skiner. Eskils mamma sa något så klokt häromdagen som fick mig att se saken på ett annat plan- vi lär oss om livet här. När vi kommer tillbaka vet vi precis vad vi inte vill ha eller vara med om. Upplevelser rikare, några månader av självförtroende fattigare. 

EDIT: skrev inlägget för flera veckor sedan, publicerade det aldrig av någon anledning. Lika sant i dagsläget ändå.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver: