Inlåst

Publicerad 29.03.2016 kl. 12:48

Jag tog en paus. Inte för att jag behövde den, utan mer för att det är så jag gör när jag stöter på motgångar i mitt skrivande. Jag lägger det åt sidan och plockar upp det först när jag klarar av att se det igen. Att skriva 15 sidors essäer ger mig kallsvettningar och därmed frös jag och gjorde ingenting i två veckor. Bokstavligt talat. Jag är bättre på medicinska termer på engelska efter tre säsonger av Grey's Anatomy men annars, nej inget har skapats eller blivit läst. 

Stöter jag på en motgång i livet så behandlar jag den i mina ögon rätt bra. Men när det gäller en motgång i det kreativa eller utbildande, nä då låser jag mig. Jag inser att jag tagit vatten över huvudet och måste samla mig innan jag kan fortsätta, men att samla mig kan ta år eller dagar. Ingen vet. 

När jag var åtta år ungefär, kanske tio, vann en finländare världsmästerskapet i rally. Han råkade vara från min hemort och därmed blev vår uppgift som stolta medborgare att rita en rallybil. Jag är usel på att rita. Jag har en enorm vilja och ett estetiskt sinne men kan inte för mitt liv rita så att man kan förstå vad det är. Dessutom hade jag få kunskaper i rally, knappt sett en rallybil. Jag blev så frustrerad och arg på mig själv, för alla andra barn ritade för brinnkära livet. Jag gick säkert hem med gråten i halsen och mamma smålog säkert åt mig efter mitt utbrott. Förövrigt är konst och teckning det enda jag behövt kämpa mig igenom i skolan och verkligen försökt bli bättre på. Utan större framgång tyvärr. 

Samma sak gäller nu på lite högre utbildning. Den essän jag ska skriva nu har jag kämpat med i ett år och kommer ingenstans. Så otroligt frustrerande så jag låser mig och gör nada istället. Att skriva annat än vetenskapligt gör det lättare att komma igång, därför borde jag blogga regelbundet men tydligen blir det inte heller av. Med det sagt inser jag nu att det kommer bli ett rent helvete för mig att skriva kandin. Andra har det svårt märker jag men jag kommer ju aldrig få den färdigt om jag fortsätter så här. Shit. 

Idag kände jag hur som helst att efter alla påskägg och avsnitt av det Seattle baserade sjukhuset måste jag ta itu med något. Som tur kände Eskil likadant, därför åker vi idag in till stan för att plugga. Råplugga tills ögonen brinner och handen krampar. Heja på oss är du snäll? Vi behöver det.

 

Tills jag har något roligare att visa, får ni kolla på mig. Ciao!

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Grey's Anatomy
nici29.03.16 kl. 13:57