Liv och Horace i Europa

27.02.2016 kl. 00:35

 

Bild härifrån.

Alltså. Var ska jag börja?

Om ni inte vet vad jag snackar om så är det SVTs nya "faktaserie" med Horace Engdahl, akademiledamot och bildad herre och Liv Strömqvist, feministisk och samhällskritisk serietecknare. Det mest otippade paret att göra tv tillsammans, någonsin. 

Alltså en äldre kulturman av högsta grad och så då en modern, yngre kulturkvinna av något slag möts och ska åka runt på en bildningsresa genom Europa. Båda ska föra fram en viktig person genom tiderna i varje stad och som jag förstått det, lära varandra (kanske även svenska folket) något nytt. 

I de två första avsnitten (som går att se på svtplay) besöker de Köpenhamn och Weimar. I båda städerna håller Horace en egen show där han aktivt vill bevisa sin akademiska kunnighet om allt. Högkultur och inget mindre. Han drar associationer mellan Kierkegaards filosofier och Bachs kantater, visar klart och tydligt att han och klassisk konst är ett, för att inte glömma bort hans trumfkort- litteraturen. Självklart är ju detta poängen, han är författare och litteraturvetare, kulturman per defintion, satt på stol nr.17 i Svenska Akademien i många år och har levt så pass länge för att kunna besitta all denna information. Det är bara sättet han framför sin kunskap som får mig att rysa.

Programmet heter tydligt Liv och Horace, men hittills är inte Liv en jämlik programledare eller resesällskap- hon bara kompletterar rutan. Allt hon påbörjar- avbryter han eller förklarar han med akademiska termer. Allt hon frågar- dumförklarar han på ett dolt vis och får henne att se obildad ut bredvid honom. Detta är alltså inte faktum, eftersom hon i inslagen där endast hon figurerar, starkt bevisar hur påläst och kunnig hon är. 

Jag är egentligen sjukt intresserad av konceptet, de flesta av mina resor kan kallas bildningsresor och humanist som jag är, intresserar detta mig. Blir dock irriterad på hans tydliga mansplaining. Kanske det är kanalens medvetna beslut, hoppa på denna fluga som figurerar i medierna just nu? Jag funderar även på vad meningen med programmet är. Enligt Horace är det att bilda det okulturella svenska folket (vilket ju är ett felaktigt påstående), men jag undrar om det inte är för att få den gamla dammiga akademiherren lite folklig? Så vi tar en "på tapeten" tjej som inte är allt för dum i huvudet och för henne på en resa runt Europa med herr Engdahl som ska visa sina litterära guldkorn (inse sarkasmens djup här va).

Gång på gång kommer det inslag som får mig att koka. Hakar upp mig på detaljer, så ärligt minns jag inte ett dugg om Søren Kierkegaard eller Goethe för den delen. Något om för tidig utlösning?

Som när Horace försöker förklara en filosofisk tanke om att hänge sig totalt till tron eller kärleken, lägga den som grund för att sedan kliva upp på den. Han nervärderar hennes hjärnkapacitet och anser att för att få in henne i diskussionen måste han göra ett nobelt försök att närma sig hennes specialområde, serietecknande. Vad han inte inser är att tystnaden som uppstått är pga matthet från allt babblande. Det är så tydligt att hon inte får en syl i vädret. Första avsnittet avslutas med att de egentligen är oense om Victoria Benedictssons fascination för Georg Brandes, men istället för att diskutera och se saken ur varandras perspektiv, går hon med på hans slutargument och sedan rullar eftertexterna. Vad ger detta tittaren? Uppenbart att personerna har olika åsikter- skapa en diskussion, låt argumentern flöda, gör det intressant? Nu är det en som predikerar och en som lyssnar och ibland flikar in. 

Förutom Livs vitsiga inslag då och då är programmet utdött på roliga sekvenser. Horace bidrar endast med en rolig scen, då han som den kulturman han är, väldigt självsäkert försäkrar Liv om att han varit i Weimar förr och nog vet vägen (han kan ju flytande tyska och så). Men så tappar han bort dem, inte bara en gång utan flera. Man märker att detta tar en törn på hans ego och förklaringarna kommer snabbt. Han har ju varit här förut och han tänkte ju ta vägen där vid parken som man ska, han gick in från en annan dörr och bara tappade bort sig ett slag, sådär som det kan gå. 

Jag låter överdrivet negativ, men det är 2016. Vi är mitt inne i jämställdhetens öga och så kommer det här? Vah? En kulturman som inte låter den bildade kvinnan ens tala till punkt utan avbryter henne jämt och ständigt. Jag ger serien fler försök men hoppas med hela mitt hjärta att den blir bättre. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver: