Liv och Horace i Europa

 

Bild härifrån.

Alltså. Var ska jag börja?

Om ni inte vet vad jag snackar om så är det SVTs nya "faktaserie" med Horace Engdahl, akademiledamot och bildad herre och Liv Strömqvist, feministisk och samhällskritisk serietecknare. Det mest otippade paret att göra tv tillsammans, någonsin. 

Alltså en äldre kulturman av högsta grad och så då en modern, yngre kulturkvinna av något slag möts och ska åka runt på en bildningsresa genom Europa. Båda ska föra fram en viktig person genom tiderna i varje stad och som jag förstått det, lära varandra (kanske även svenska folket) något nytt. 

I de två första avsnitten (som går att se på svtplay) besöker de Köpenhamn och Weimar. I båda städerna håller Horace en egen show där han aktivt vill bevisa sin akademiska kunnighet om allt. Högkultur och inget mindre. Han drar associationer mellan Kierkegaards filosofier och Bachs kantater, visar klart och tydligt att han och klassisk konst är ett, för att inte glömma bort hans trumfkort- litteraturen. Självklart är ju detta poängen, han är författare och litteraturvetare, kulturman per defintion, satt på stol nr.17 i Svenska Akademien i många år och har levt så pass länge för att kunna besitta all denna information. Det är bara sättet han framför sin kunskap som får mig att rysa.

Programmet heter tydligt Liv och Horace, men hittills är inte Liv en jämlik programledare eller resesällskap- hon bara kompletterar rutan. Allt hon påbörjar- avbryter han eller förklarar han med akademiska termer. Allt hon frågar- dumförklarar han på ett dolt vis och får henne att se obildad ut bredvid honom. Detta är alltså inte faktum, eftersom hon i inslagen där endast hon figurerar, starkt bevisar hur påläst och kunnig hon är. 

Jag är egentligen sjukt intresserad av konceptet, de flesta av mina resor kan kallas bildningsresor och humanist som jag är, intresserar detta mig. Blir dock irriterad på hans tydliga mansplaining. Kanske det är kanalens medvetna beslut, hoppa på denna fluga som figurerar i medierna just nu? Jag funderar även på vad meningen med programmet är. Enligt Horace är det att bilda det okulturella svenska folket (vilket ju är ett felaktigt påstående), men jag undrar om det inte är för att få den gamla dammiga akademiherren lite folklig? Så vi tar en "på tapeten" tjej som inte är allt för dum i huvudet och för henne på en resa runt Europa med herr Engdahl som ska visa sina litterära guldkorn (inse sarkasmens djup här va).

Gång på gång kommer det inslag som får mig att koka. Hakar upp mig på detaljer, så ärligt minns jag inte ett dugg om Søren Kierkegaard eller Goethe för den delen. Något om för tidig utlösning?

Som när Horace försöker förklara en filosofisk tanke om att hänge sig totalt till tron eller kärleken, lägga den som grund för att sedan kliva upp på den. Han nervärderar hennes hjärnkapacitet och anser att för att få in henne i diskussionen måste han göra ett nobelt försök att närma sig hennes specialområde, serietecknande. Vad han inte inser är att tystnaden som uppstått är pga matthet från allt babblande. Det är så tydligt att hon inte får en syl i vädret. Första avsnittet avslutas med att de egentligen är oense om Victoria Benedictssons fascination för Georg Brandes, men istället för att diskutera och se saken ur varandras perspektiv, går hon med på hans slutargument och sedan rullar eftertexterna. Vad ger detta tittaren? Uppenbart att personerna har olika åsikter- skapa en diskussion, låt argumentern flöda, gör det intressant? Nu är det en som predikerar och en som lyssnar och ibland flikar in. 

Förutom Livs vitsiga inslag då och då är programmet utdött på roliga sekvenser. Horace bidrar endast med en rolig scen, då han som den kulturman han är, väldigt självsäkert försäkrar Liv om att han varit i Weimar förr och nog vet vägen (han kan ju flytande tyska och så). Men så tappar han bort dem, inte bara en gång utan flera. Man märker att detta tar en törn på hans ego och förklaringarna kommer snabbt. Han har ju varit här förut och han tänkte ju ta vägen där vid parken som man ska, han gick in från en annan dörr och bara tappade bort sig ett slag, sådär som det kan gå. 

Jag låter överdrivet negativ, men det är 2016. Vi är mitt inne i jämställdhetens öga och så kommer det här? Vah? En kulturman som inte låter den bildade kvinnan ens tala till punkt utan avbryter henne jämt och ständigt. Jag ger serien fler försök men hoppas med hela mitt hjärta att den blir bättre. 

27.02.2016 kl. 00:35

Tråktorsdag

 

Untitled

 

Typisk innedag. Vädret är inte strålande och varmt som igår, så spenderar dagen i soffan med Macbooken i famnen och Stå i bredd i handen (ah så nära ett rim men så långt ifrån ändå). 

Tänker mig att jag ska göra upp en mindmap för varje årtal (1970-79), just nu är jag ännu på 1970 men ska plugga ifatt lite idag! Kanske det är lättare för mig att skriva min monsteressä senare? 

Hur som, jag har sjukt svårt att koncentrera mig idag. Vill bara hinka i mig espresson för att bli lite klarare i huvudet, men det hjälper inte riktigt som det ska. Kanske några bitar choklad får mig vrålkoncentrerad? Man kan alltid testa sig fram. 

Ska så köpa med mig en Moka Express när jag åker härifrån, lättkokat espressokaffe på några minuter. Kolla så fin den vita är! 

Förresten så klarade jag av gasspisen helt själv idag! Är pinsamt dålig på att tända den, hittills har Eskil fått hjälpa mig när jag som en liten dampunge gormat om hur jag hatar gasspisar. Mogen 20-åring här hej! Kaffet smakade extra gott när man gjort det helt själv från början till slut, haha. 

25.02.2016 kl. 14:47

Prokrastinera part one

Måndag, ny vecka, fräsch start yada yada yada. 

Älskar egentligen måndagar, allt jag just listade är saker som gör min gömda personlighet tillfredsställd. Denna gömda personlighet kommer fram rätt sällan men finns ändå kvar där inne och bökar. Jag gillar trots allt ordning och reda (jaa, ni som känner mig, skippa hånskrattet- I already know your response) och nystart på veckan gör att jag kan vända blad i häftet och börja på nytt. 

 

Untitled

 

Så tänkte att jag skulle göra upp ett pluggschema idag och kicka igång veckan ordentligt med en bra pluggsession. Bra tänkt, men kom inte så långt. Jag är även, som många andra, väldigt bra på att prokrastinera (vad tror ni jag gör just nu?). Började med att söka upp en färdig mall på ett schema jag kunde använda och råkade klicka in mig på någon amerikansk pluggsajt. En timme senare hade jag en profil med alla min kurser upplagt i kategorier och mappar, olika färger, notes och whatnot. Till mitt försvar tror jag att jag kommer ha nytta av den, men hur mycket har jag egentligen pluggat idag? Nada. 

Men här väljer jag att citera Benjamin Franklin. 

"By Failing to Prepare, you are Preparing to Fail” 

För att fortsätta på dagens tema så tog jag lite bilder, lade ungefär 20 minuter på att redigera dem, laddade upp dem på flickr och sedan hit. Suck. Hur som, här är en del av mitt lilla bibliotek jag har med mig. 

 

Untitled

 

Väldigt mycket feministisk litteratur (wohoo) eftersom jag skriver några kursessäer med inriktningen 70-tals litteratur och "kvinnolitteratur". Lucky me!

 

22.02.2016 kl. 13:34

Kulturkvinnan och mannen.

 

En av alla böcker jag har med mig är min professor Ebba Witt-Brattströms nyaste bok, Kulturmannen och andra texter. Köpte den direkt jag kom till Stockholm, slukade halva direkt och idag ska jag försöka läsa ut den. 

Boken tar upp fenomenet Kulturmannen, som blomstrade upp till hetsig debatt förra våren av Åsa Beckman. Halva Nordens kulturelit bidrog till debatten men högst hördes Ebba och Karl Ove Knausgård. Här  och här kan ni läsa mer om debatten ifall ni missade den.

Största delen av boken är ändå "och andra texter". De tangerar på sitt sätt Kulturmannen men tar egentligen mest upp feminstiska författarskap, tuffa kvinnor och sedan vissa typiska kulturmän genom tiderna såsom August Strindberg. Vissa texter är nyskrivna medan andra är tidigare publicerade artiklar/essäer.

 

 

Det finns briljanta kapitel som jag läser med sån fart att jag måste stanna, viska tyst för mig själv queeeeeen, för att sedan ta om stycket på nytt och fortsätta fascineras (eventuellt även hjärntvättas en del). Sedan finns det några delar jag för tillfället hoppar över men tänker återvända till någon dag. 

Det jag gillar mest med Ebba, även i klassrummet, är hur hon kan få en bok att låta så intressant. En gammal dammig klassiker, vars baksidetext får mig att ångra att jag ens tog upp den från hyllan i första taget, kan verka så himla intressant när hon introducerar den. För tillfället är Sigrid Undsets Jenny beställd, endast för att jag läste om den i Kulturmannen och andra texter. 

För att vara en populärvetenskaplig roman/essäsamling eller samhällskritisk bok av något slag (kalla det vad du vill), så blir den rätt svår ibland. Speciellt kapitlen om Sigmund Freud och hans psykoanalys gör läsningen långsammare. Här får jag (blame my brain if you will) fundera extra noga vad både Freud och Ebba vill säga. Här kickar den akademiska sidan in och det känns som om jag är tillbaka i Forsthuset plötsligt. Nu säger jag inte att detta borde vara semesterläsning, bara att det blir tungläst. 

Ska läsa färdigt den ikväll, i sällskap av salmiak och diet coke. 

 

"Boten är en kraftig dos Kulturkvinna. Det vill säga, den andra halvan av vårt bildningsarv. När de båda halvorna återfinner varandra får vi något som aldrig mer kan reduceras till en främmande skalle."

20.02.2016 kl. 17:09

Jessica. 20.

Litteraturstuderande i Rom. Följ med en borttappad pingla i det italienska vimlet.