Organiserat kaos

2016 är kanske det mest oplanerade året hittills. Folk frågar när jag åker hem, vad jag ska göra i Italien, vad jag ska jobba med i sommar, var jag ska bo i höst, när jag kommer bli färdig från skolan och jag har inte en blekblå aning. 

Jag är så inrotad i att se året i terminer. Läsåret börjar i september och slutar i maj. Att det egentliga året börjar i januari tänker jag knappt på. Därmed planerar jag mitt liv enligt terminer, för det är det enda jag vet. Man har lov och ledigheter på samma tidpunkter år in och år ut, men råpluggar resten av tiden. 

Det här året bor jag en termin utomlands. Gav upp mig lägenhet i Finland och som jag sagt förr så är mina ägor utspridda överallt. I något skede, där sommaren börjar i Norden, flyttar jag till Stockholm. Vad jag ska göra där vet jag inte. Frenetiskt söker jag jobb på de mest otippade platserna. Får jag inget jobb, gör det ingenting intalar jag mig. i själva verket önskar jag en sommar utan slit, en sommar där jag kunde upptäcka Stockholm och njuta av ledigheten. Men jag vet att verkligheten inte tänker likadant. 

Efter sommaren ska jag flytta tillbaka till mitt Helsingfors. Måste hitta en lägenhet och borde snart börja söka. Som tur är jag väldigt väldigt exalterad över de facto att jag söker lägenhet tillsammans med min pojkvän och längtar verkligen efter att få ha vårt eget ställe som bara är vårt. Men det finns ingen säkerhet att man hittar en lägenhet samtidigt som alla andra. 

Mitt liv är ett ständigt kaos känns det som. Inget är säkert, allt är öppet. Men gillar tanken om att få flänga omkring och inte sitta fast i samma mönster dag in och ut ännu. Man hinner med det och jag måste inse att jag endast är två decennier gammal. Jag har minst fem kvar. 

Nu ska jag fortsätta skriva personliga brev till företag och stolt berätta hur jävla bra jag är. Kunder älskar mig och jag älskar dem. Visst är det så man gör? 

 

31.03.2016 kl. 15:22

Cucina italiana

Vi har bott i Italien i 2½ vecka och jag är redan trött på detta kulinariska land. Ja, italiensk mat är god- när man får unna sig det. Men vi äter pasta tills det kommer ut ur öronen. Har inga förslag mera på vad vi ska laga, så att gå till affären och handla är det värsta jag vet. Jag överdriver för effekt men det börjar bli ett seriöst problem. 

Först försökte vi använda deras råvaror för att laga nordiska maträtter. Det funkade sådär. Först och främst, vi hittade inte matgrädde på en vecka. Vi är vana med att de flesta såser är baserade på just matgrädde. Så vi åt tomatsås och tomatsås och lite tomatsås till. Sedan hittade vi panna cucina, vilket ska vara den italienska motsvarigheten vi letade efter. Konsistensen på panna cucina är ungefär som tjockare creme fraiche, men i tetra. Weird shit och väldigt gräddig smak. Alltså gräddigare än vanligt. 

Förutom att pasta och pastakuddar kommer ut ur öronen så har jag baconstopp just nu. Fy för bacon, på många plan, men mestadels för att 75% av rätterna vi lagat har varit med bacon. Antingen bacon, prosciutto eller köttfärs. Kyckling är rare shit, antingen är det hela fåglar eller så ser det bara skarrigt ut. Igår råkade vi hitta kycklingfiléer och min mage gjorde volter av glädje!

Frukost. Inget slår seriöst mack-kulturen vi har i Finland och Sverige. Här har vi insett att mackor inte är speciellt vanligt och absolut inte ost på mackor. Det finns varken gräddost eller liknande som man kan hyvla- för hör på det här. DET FINNS INGA OSTHYVLAR. Noup. Jag ger jakten efter en osthyvel ett sista försök på IKEA nästa vecka, sen orkar jag inte mer. Att hitta skinka/korv att lägga på mackor är lättare, men vill man ha omväxling blir det svårt om man lever studentliv som oss. Finns en sort som är billig, resten går upp till dubbla priset för ca 100g. 

Så det här var min frukost idag. I caved. Färdigrostat bröd (alltså typ skorpor) med apelsinmarmelad. Tur att jag är nötallergiker, annars skulle det komma Nutella ur öronen på mig också.

 

Untitled

#hatersgonnahatebutthisiswhatiate #yeahright

05.03.2016 kl. 11:46

Ovädrets tystnad

I flera dagar härjade åskan runt vårt hus och stundvis föll hagelkornen ner och smattrade mot balkongräcket. Som finländare är jag van vid oväder och tråkigt väder, men åskan här är kraftigare än jag upplevt den i Norden. Under dessa åskdagar gick jag omkring med en slående huvudvärk som blev så intensiv att den skapade ett illamående. En dag slog blixten ner rakt utanför vårt hus. En obehaglig upplevelse, oberoende om en är rädd för åska eller inte. Bilden av blixten etsade sig fast på näthinnan och kroppen kändes urladdad i många timmar efteråt. Lärde mig åtminstone att inte vara ute på balkongen då det åskar, inte ens i misstag.

 

Från ingenstans kommer haglet och därefter dånar åskan till.

En dag var solen tillbaka och Rom kändes som "normalt" igen. Huvudvärken försvann och ljuset gjorde mig peppad att ta igen plugg som blivit ogjort. Så senaste dagarna har gått ut på att läsa artiklar och texter om litteratursociologi, genusperspektivet i litteraturen och om förlagsbranschens mörka sidor. Vissa texter läses om och om igen innan jag förstår dem. Insåg att när jag försökte mig på dessa texter för ganska exakt ett år sen, hade jag inget intresse av att förstå dem och därmed kändes de svårare än vad de egentligen är. Nu är jag ett år klokare och mer taggad på att få färdigt den här kursen. Kändes skönt att få en slags bekräftelse på att studierna leder någonvart, hittills har det känts som om jag stampar på stället- blir varken klokare eller klar med kurser. 

Min studiekompis Sofie skrev det klokaste inlägget jag läst på länge och fick all den uppmärksamhet hon förtjänade! Kände igen mig i så många av hennes välformulerade meningar och insåg att avståndet till mina studiekompisar bara gör mig väl, i det syftet att jag inte jämför mig med någon annan än mig själv för tillfälle. Additionsstress, då man jämför sig med summan av alla andra, är otroligt påfrestande men även svårt att undgå i dagens läge med sociala medier. Folk har så otroligt bra liv och är så himla smarta och skriver så himla bra och har så sjukt bra åsikter att lilla jag känner mig som en fis i rymden och hör inte alls hemma på ett universitet. Min alltid stöttande kompis Madeleine brukar intala mig att ingen har desto större koll och att alla är i samma båt, just swing it och tro på dig själv. 

Just nu tror jag att jag kan det jag behöver kunna om litteratursociologi för att få färdigt min essä som borde varit inlämnad för över ett år sen. Jag stressar inte, jag jämför mig inte med någon annan, jag skriver och lämnar in det jag vet på söndag. Nästa vecka är ett nytt projekt. 

 

Även efter ett långt oväder kommer solen fram. Detta får vara inläggets djupaste mening.

03.03.2016 kl. 11:56

Liv och Horace i Europa

 

Bild härifrån.

Alltså. Var ska jag börja?

Om ni inte vet vad jag snackar om så är det SVTs nya "faktaserie" med Horace Engdahl, akademiledamot och bildad herre och Liv Strömqvist, feministisk och samhällskritisk serietecknare. Det mest otippade paret att göra tv tillsammans, någonsin. 

Alltså en äldre kulturman av högsta grad och så då en modern, yngre kulturkvinna av något slag möts och ska åka runt på en bildningsresa genom Europa. Båda ska föra fram en viktig person genom tiderna i varje stad och som jag förstått det, lära varandra (kanske även svenska folket) något nytt. 

I de två första avsnitten (som går att se på svtplay) besöker de Köpenhamn och Weimar. I båda städerna håller Horace en egen show där han aktivt vill bevisa sin akademiska kunnighet om allt. Högkultur och inget mindre. Han drar associationer mellan Kierkegaards filosofier och Bachs kantater, visar klart och tydligt att han och klassisk konst är ett, för att inte glömma bort hans trumfkort- litteraturen. Självklart är ju detta poängen, han är författare och litteraturvetare, kulturman per defintion, satt på stol nr.17 i Svenska Akademien i många år och har levt så pass länge för att kunna besitta all denna information. Det är bara sättet han framför sin kunskap som får mig att rysa.

Programmet heter tydligt Liv och Horace, men hittills är inte Liv en jämlik programledare eller resesällskap- hon bara kompletterar rutan. Allt hon påbörjar- avbryter han eller förklarar han med akademiska termer. Allt hon frågar- dumförklarar han på ett dolt vis och får henne att se obildad ut bredvid honom. Detta är alltså inte faktum, eftersom hon i inslagen där endast hon figurerar, starkt bevisar hur påläst och kunnig hon är. 

Jag är egentligen sjukt intresserad av konceptet, de flesta av mina resor kan kallas bildningsresor och humanist som jag är, intresserar detta mig. Blir dock irriterad på hans tydliga mansplaining. Kanske det är kanalens medvetna beslut, hoppa på denna fluga som figurerar i medierna just nu? Jag funderar även på vad meningen med programmet är. Enligt Horace är det att bilda det okulturella svenska folket (vilket ju är ett felaktigt påstående), men jag undrar om det inte är för att få den gamla dammiga akademiherren lite folklig? Så vi tar en "på tapeten" tjej som inte är allt för dum i huvudet och för henne på en resa runt Europa med herr Engdahl som ska visa sina litterära guldkorn (inse sarkasmens djup här va).

Gång på gång kommer det inslag som får mig att koka. Hakar upp mig på detaljer, så ärligt minns jag inte ett dugg om Søren Kierkegaard eller Goethe för den delen. Något om för tidig utlösning?

Som när Horace försöker förklara en filosofisk tanke om att hänge sig totalt till tron eller kärleken, lägga den som grund för att sedan kliva upp på den. Han nervärderar hennes hjärnkapacitet och anser att för att få in henne i diskussionen måste han göra ett nobelt försök att närma sig hennes specialområde, serietecknande. Vad han inte inser är att tystnaden som uppstått är pga matthet från allt babblande. Det är så tydligt att hon inte får en syl i vädret. Första avsnittet avslutas med att de egentligen är oense om Victoria Benedictssons fascination för Georg Brandes, men istället för att diskutera och se saken ur varandras perspektiv, går hon med på hans slutargument och sedan rullar eftertexterna. Vad ger detta tittaren? Uppenbart att personerna har olika åsikter- skapa en diskussion, låt argumentern flöda, gör det intressant? Nu är det en som predikerar och en som lyssnar och ibland flikar in. 

Förutom Livs vitsiga inslag då och då är programmet utdött på roliga sekvenser. Horace bidrar endast med en rolig scen, då han som den kulturman han är, väldigt självsäkert försäkrar Liv om att han varit i Weimar förr och nog vet vägen (han kan ju flytande tyska och så). Men så tappar han bort dem, inte bara en gång utan flera. Man märker att detta tar en törn på hans ego och förklaringarna kommer snabbt. Han har ju varit här förut och han tänkte ju ta vägen där vid parken som man ska, han gick in från en annan dörr och bara tappade bort sig ett slag, sådär som det kan gå. 

Jag låter överdrivet negativ, men det är 2016. Vi är mitt inne i jämställdhetens öga och så kommer det här? Vah? En kulturman som inte låter den bildade kvinnan ens tala till punkt utan avbryter henne jämt och ständigt. Jag ger serien fler försök men hoppas med hela mitt hjärta att den blir bättre. 

27.02.2016 kl. 00:35

Europa runt

 

Vilken är den varmaste respektive kallaste resan du gjort?

Varmaste resan var nog troligen Teneriffa (11/2014) och kallaste kanske, Norge (10/2011)

Hur länge varade din längsta resa? 

Den jag är på just nu, har varit här i 10 dagar och har väldigt många dagar kvar!

Vad är ditt favoritsätt att resa på?

Buss eller bil kortare sträckor och flyg längre resor.

Favoritland att resa i?

Sverige, blir fortfarande så överväldigad av att få tala svenska överallt! Fjantigt men sant.

Berätta om en resa som inte blev som du trodde.

Åkte till Berlin med skolan (04/2013) och besökte koncentrationslägret Sachsenhausen, Anne Franks museum och många andra platser som gjorde en påmind om andra världskrigets ruskigheter. Aldrig gråtit så mycket eller blivit så berörd på allmänna platser som jag blev under den veckan. Lärorikt, men jobbigt.

Vad är den turistigaste platsen du varit på?

Colosseum, Eiffeltornet, Atomium, Big Ben- så svårt att välja vilken som är "värst". Säger nog ändå Eiffeltornet. 

Vilka tips skulle du ge till en turist som skulle vilja resa till staden du bor i?

Jag skulle tipsa om att aldrig komma till Helsingfors på vintern om det inte är runt julen- då är det rätt vackert med all belysning. Annars på sommaren, för då kan man picknicka i olika parker, äta glass på Domkyrkans trappor, spatsera i Eira/Brunnsparken och ta en båtutfärd runt skärgården eller till Sveaborg/Högholmen.

Har du några måsten i reseväskan?

Pass? För många par skor och klänningar för mitt eget bästa? Nja, förut tog jag med min kamera men nu förlitar jag mig på mobilen. Måste väl vara riktigt nördig och säga en bok. 

Dina fyra bästa resebilder.

Ääk, har så lite bilder på datorn- de flesta finns på usb-minnen i Finland. 

IMG_3450

Paris (08/2015) 

IMG_3318

Paris (08/2015)

Untitled

Göteborg (09/2015) 

Untitled

Köpenhamn (10/2015)

Vad är den sämsta resan du gjort?

Resan hem från Teneriffa, inte så kul med 38 graders feber och flyg.

Vart skulle du vilja åka just nu?

Med tanke på att jag befinner mig i Rom just nu och inte alls är sugen på att resa någonstans så vill jag helst skippa den frågan. Men om jag verkligen ska svara så säger jag hem till mamma för en timme eller två och sen tillbaka.

Vart vill du absolut inte åka?

Mellanöstern

Har du någon resa inplanerad inom en snar framtid?

Venedig under våren!

25.02.2016 kl. 16:45

Pensionärerna

Ja, du läste rätt. Förutom att jag flyttade till Italien och inte Solkusten när vädret blev för halt där hemma så är har jag praktiskt taget förvandlats till en liten tant. 

Av någon orsak har min dygnsrytm förvandlats totalt och jag somnar (läs: däckar) redan vid tio, senast elva. Sedan vaknar vi båda runt åtta och en av oss stiger upp för att laga frukost (ni fattar ju att det inte är jag), koka kaffe och pyssla med småsaker i köket innan man lägger sig framför Netflix i några timmar. I princip gillar jag detta upplägg, man hinner med mer roliga saker innan man måste börja jobba. Men samtidigt är jag lite orolig, är det såhär man blir när man bor tillsammans? Är vi paret som blivit tråkiga all of a sudden? 

Jag vill tro att detta är en fas som förmodligen inte håller särskilt länge, direkt vi får något annat/annan in i vårt liv så förändras detta. Ingen av oss festar ju på helgerna just nu, så dygnsrytmen förblir densamma hela veckan. Imorgon börjar vardagen för oss båda, kanske det stökar till det för pensionärerna? 

 

21.02.2016 kl. 12:10

Det goda livet.

 

Före du ens tänker tanken på det, nej jag tänker inte köra en Anita Ekberg och hoppa i Fontana di Trevi. 

Som namnet indikerar lever jag det goda livet här i Italien. Vad mer kan man önska sig än ett land som är känt för sina ostar, pizzor, viner och i mina ögon även glass? Det är varmt och skönt, vyerna är inte att klaga på och resesällskapet duger. 

Jag är ju inte här på semester eller för att turista dygnet runt. Jag är en tag-along på min pojkväns utbyte men trots att jag inte är utbytesstudent så pluggar jag ändå. Min heminstitution var så himla schysst och fixade så att jag kunde åka iväg.

-Klart som korvspad att du åker om du har chansen! Distansstudier och saken är löst. 

Så medan Eskil åker till Tor Vergata, sitter jag på närmaste fik och läser böcker och skriver essäer tills fingrarna trillar av. Självdisciplin har aldrig varit min starka sida men lägger till det på listan av utmaningar som ska fixas under denna termin. 

Förvänta er babbel om böcker, om staden, om kulturen, om att bli en local (fake it til' you make it) osv. Är ju rätt kär också så kan dyka upp en hel del fjantiga saker också. 

Ciao så länge!

 

19.02.2016 kl. 20:53

Integration

 

Fjärde dagen.

Sen vi landat på tisdag och dragit vår enorma packning över till andra sidan stan så har vi slagit oss ner i lägenheten, promenerat runt i området (hittat en asbra pizzeria i kvartershörnet), handlat mat och klurat ut hur man använder gasspis. Mataffären närmast oss är rätt stor men tydligen lite dyrare än andra i området. Att anpassa sig till en annan matkultur är lite knepigt i början, produkter man är van vid finns inte alls eller kan vara jättedyra. Däremot blir jag glad av att gå till fruktdisken, så mycket fina och billiga frukter och grönsaker! 

    

 

Lägenheten är bättre än förväntat! Vi är inneboende hos två italienska killar och har ett sovrum + vardagsrum + balkong för oss själva, sedan delar vi kök och badrum. Vi bor på sjunde våningen och har en väldigt autentisk utsikt. Den gör sig inte så bra på bild men jag ger er mitt ord på att den är rätt makalös. Ni kan försöka avgöra själva, panoramabilden här ovanför är vår utsikt över Rom. 

När vi drog från Stockholm på tisdagmorgon visade termometern -9. Här är standardtemperaturen för tillfälle 14-16 grader och är solen framme blir det förstås varmare. Vi går omkring i vårkläder och njuter av värmen medan alla andra fortfarande anser att det är vinter och klär sig i varma pälsar och jackor. Som om vi inte skulle sticka ut tillräckligt med vårt blonda hår och ljusa hy, så ska vi också klä oss som riktiga turister. Suck. 

På tal om det så får man rätt mycket blickar på sig, speciellt i området där vi bor. Inte precis turistområdet numero uno om vi säger så. Direkt man ens åker lite längre ut från centrum så är man utböling och kan få rätt dömande blickar. 

Hittills har vi också tappat bort oss mitt ute i ingenstans, hoppat över motorvägar och gått runt ett väldigt stort campus med känslan av att aldrig komma någon vart. Roms metro är rätt lätt att förstå, men bussystemet är ännu ett mysterium. Så glad över att jag inte är ensam här, trots att ingen av oss vet så mycket så klurar man ut situationer tillsammans. 

 

19.02.2016 kl. 14:23

Välkommen till ditt nya liv

Välkommen! Här har du en tom bricka framför dig, den symboliserar guiden till hur du styr ditt nya liv. Du bor nu i ett nytt land där du inte kan språket, där du sticker ut mer än palm i Lappland. Du är en ännu mindre minoritet än du varit i ditt hemland och du hittar ingenstans. Du har ingen aning om något alls i princip.

En mindre cynisk version av detta kunde också vara; här har du ett tomt blad framför dig. Fyll det precis hur du vill, du har alla möjligheter i världen bara du tar för dig och bestämmer dig för något. 

Hur du än väljer att se på saken så kommer du ha några jobbiga startveckor innan du kommer underfund med hur detta land fungerar, innan du lär dig de mest grundläggande fraserna på det nya språket och innan du sakta men säkert blir en av alla andra. 

Men du kommer också ha en helt fantastisk vår. En vår du inte glömmer i första taget. Du är i Italien med din favoritperson på jorden. Förstår du själv lyxen med detta? 

Lycka till med att komma igång, jag är säker på att du med hjälp av din kompanjon klarar det galant! 

Med vänlig hälsning,

din inre monolog.

19.02.2016 kl. 13:20

Jessica. 20.

Litteraturstuderande i Rom. Följ med en borttappad pingla i det italienska vimlet.